Havet finns i de salta t?rar vi gr?ter, f?rklarade den maltesiske diplomaten Arvid Pardo fr?n talarstolen i FN:s generalf?rsamling i november 1967. Vad han ville s?ga var att havet ?r mer ?n bara denna stora massa av vatten som t?cker tv? tredjedelar av jordens yta och som str?cker sig djupare ned i jordskorpans h?lrum ?n vad jordens m?ktigaste berg tronar ?ver havsytan.
Jorden ?r en del av oss sj?lva. Livet sj?lvt utgick ur havet och vi beh?ver inse v?rt beroende av det.
Jag l?ser om detta m?rkliga maratontal i FN – Pardo talade hela tre och en halv timme – i en ny bok med titeln Havet – en idéhistorie. Den har tillkommit inom ramen f?r ett forskningsprojekt finansierat av Norges 澳门皇冠体育,皇冠足球比分sr?d som letts av Ellen Krefting vid UiO och d?r ?ven Gard Paulsen deltagit j?mte forskare fr?n flera l?nder.
Och hur s?g det under havens yta, som intill ganska nyligen varit lika osynlig som m?nens baksida?
De g?r po?ngen att ?ven om haven varit viktiga f?r m?nniskor sedan urminnes tid, s? ?r Pardos FN-tal samtidigt ett tecken p? att haven under senare tid kommit ?nnu h?gre p? den internationella dagordningen. Pardo talar om manganet p? havsbotten, som visserligen uppt?cktes redan av den brittiska Challenger-expeditionen p? 1870-talet, men som f?rst b?rjade bli ?tkomligt f?r exploatering under efterkrigstiden. 1960- och 1970-talen var ocks? genombrottsperioden f?r utvinning av havsbaserad olja och fossilgas, inte minst i Sveriges v?stra grannland.
?ret, 1967, var just det ?r d? FN beslutade att ta sig an milj?n som ett akut och gemensamt internationellt problem. Bara veckor senare, i december 1967 skulle FN besluta att p? f?rslag av Sverige genomf?ra en global konferens om milj?n. Den h?lls i Stockholm 1972 efter omfattande f?rberedelser.
En slutsats man kan dra ?r s?ledes att det moderna havet, havet i v?r tid, blivit till genom en samtidig uppm?rksamhet p? det som en v?ldig ekonomisk resurs f?r l?nder ?ver hela v?rlden, fast fr?mst f?rst?s de tekniskt avancerade, och som en milj?fr?ga av st?rsta betydelse f?r hela planetens h?lsa och f?r m?nsklighetens framtid.
Krefting & Paulsens rika och m?ngsidiga framst?llning av havens l?nga historia g?r denna moderna acceleration av havens status p? samma g?ng begriplig och angel?gen att veta mer om. Projektet har i h?g grad tagit sikte p? att visa hur det moderna havet uppst?tt. Dess titel har varit ”Maritime moderniteter” och forskningen omsp?nner i huvudsak de senaste femhundra ?ren d? st?ndigt ny kunskap och nya teknologier f?r att beskriva och utnyttja haven f?r imperialism och kolonialism, transporter, resande, f?ngst, krig, industri, avfallsdumpning, n?jessegling, bad, sport, konst och litteratur – och givetvis f?r forskning.
Boken str?cker sig faktiskt ?nnu vidare. Den orienterar om havens roll i de stora v?rldsreligionerna, deras plats i skapelseber?ttelser och urkunder, som i bibelns ber?ttelse om Jona i valfiskens buk eller antikens gudar som Okeanos och Poseidon. Haven spelar en viktig roll, fast ofta f?rbisedd, i de stora verk om v?rldens f?delse som tillkom under 1600- och 1700-talen. Hur hade v?rlden uppst?tt? Bibeln hade sin syndaflod. T?nkare och teologer i religioner ?ver hela v?rlden k?mpade med att f?rst? hur planetens olika delar och element h?ngde samman.
Skr?cken f?r att dr?nkas av gudarna som ett straff f?r jordiska synder var utbredd, fr?n Babylon till Indien till Norden. Samtidigt, lade man m?rke till, h?jde sig landet och havet drog sig tillbaks. Hade paradiset varit en ? i en v?rldsomsp?nnande ocean? Skulle torka ist?llet bli m?nniskors ?de?
Och hur s?g det under havens yta, som intill ganska nyligen varit lika osynlig som m?nens baksida? Fanns d?r monster? Skulle dessa kunna stiga till ytan och kasta fartyg ?ver ?nda och sluka de sj?farande? Ungef?r som Moby Dick, den ohyggliga valen i Herman Melvilles roman. Eller kunde monstren i sj?lva verket vara vidunderliga skatter, sj?mat i magnumformat som skulle kunna b?de ?tas och exporteras f?r dyra pengar som svensken Olaus Magnus beskrev det i sin Carta Marina 1539. De nordliga haven som lockande mirakelzon d?r skaparen lagt in en symbolisk betydelse hos varje monstrum; ordet g?r tillbaks p? de latinets monere (att varna) och monstrare (att visa). Monstren var omen, Guds s?tt att bokstavligen visa p? fara f?r p? kommande olyckor.
D?rifr?n ?r steget f?rst?s inte l?ngt till Norge, som trots bokens v?rldsvida ambitioner f?r en betydande plats. Med all r?tt dessutom. Norge har trots sin territoriella litenhet spelat en stor roll p? v?rldshaven, dels som f?ngstnation med s?l- och valf?ngst sedan ?rhundraden och numera ocks? som ett av de stora maritima fossill?nderna. Norsk vetenskap har ocks? varit ledande. Johan Hjort, med inriktning p? fiske, Fridtjof Nansen, med inriktning p? snart sagt allt maritimt, fr?n kustzonens biologi till oceanografi ?r tv? av de stora namnen. Men denna bok g?r mycket f?r att lyfta fram ocks? en kunskapsproduktion som g?r vid sidan av de etablerade forskningsmilj?erna i Bergen och Oslo.
Ellen Krefting & Gard Paulsen:
HAVET – EN ID?HISTORIE: P? tokt blant kolonister, lystseilere, sj?monstre og oljetankere
Kagge forlag, 2025
Ellen Krefting er professor i idéhistorie ved Universitetet i Oslo, der hun blant annet har ledet et tverrfaglig forskningsprosjekt om havets idéhistorie.
Gard Paulsen er forsker ved Institutt for filosofi, idé- og kunsthistorie og klassiske spr?k, Universitetet i Oslo.
澳门皇冠体育,皇冠足球比分sprojektets nyckelbegrepp ?r "format”. Eller r?ttare sagt: kunskapsformat. Ordet utg?r fr?n att havens historia inte g?r att skilja fr?n kunskapen, eller, vidare taget, f?rest?llningarna om havet. ?ven om Krefting & Paulsen skriver ett slags pan-historia – allt i och kring hav – s? ?r metoderna, idéerna och kunskapens presentationsformer den r?da tr?den.
Det ?r ocks? d?r som deras nya forskning haft sin tyngdpunkt. I arkiven ligger det massor av sj?kort och loggb?cker som representerar de tidigmoderna kunskapsformaten. Det var i b?rjan mestadels horisontella format, som med st?d i astronomi och geometri m?jliggjorde navigation och kartl?ggning och, inte minst, hj?lpte framv?xten av de stora europeiska imperierna. Dessa hade sina kolonier ”p? andra sidan haven” (outre mer), men var i praktiken ocks? maritima v?rldsv?lden. De vilade tungt p? f?rm?gor till havs, fungerande sj?fart och en kraftfull ?rlogsflotta.
Navigationsskolor skapades i land efter land p? 1600-talet; den i K?penhamn 1619. Navigation, f?rut ett hantverk, blev, ocks?, en teoretisk klassrumskunskap. I Europa och V?sterlandet, vill s?ga – i andra delar av v?rlden, som Stilla Havet, var kunskapsformaten helt annorlunda och vilade inte p? matematik och fysik utan p? samordnad erfarenhet av stj?rnor, v?gor, vindar, moln, f?glar, ?rstider och givetvis ?v?rldarnas vidstr?ckta geografi.
Lika viktiga var portolankartorna som tecknade kuster och ?ar s?dana de tedde sig fr?n ett skepp p? havet. De v?xte fr?n slutet av 1500-talet ut till m?ktiga atlasverk, s?rskilt i Nederl?nderna. Parallellt utvecklades en form av kartor som kombinerade text och bilder. Ordet p? engelska var rutter. Syftet var att ge en synoptisk bild ”fr?n ovan”. Dessa kartor ”ber?ttade” om farleder, farvatten (i b?sta fall lodade), fyrar och andra landm?rken (kyrkor, kvarnar, bergsklippor) som kunde underl?tta sj?farten.
Havet f?rblir vidunderligt och g?tfullt, trots att vi idag kan se o?ndligt mycket mer av det.
Portolaner och rutters visar v?gen till de moderna sj?korten, men ?r samtidigt sl?kt med de mind maps som vi all b?r p? f?r att kunna f?rest?lla oss hur vi ska ta oss fr?n en plats till en annan. Med den skillnaden att dessa kartor blev ritade och nedtecknade efter en kombination av observationer och muntlig tradition och successivt professionaliserades. I b?rjan av 1700-talet f?retog Johan Heitman en uppm?tning av den norska kusten hela v?gen upp till Trondheim baserad p? systematisk m?tning. Flera s?dana kartprojekt p?gick parallellt, vilket visar vilken betydelse sj?farten b?rjade f? f?r framf?rallt handeln.
?verhuvudtaget har Krefting & Paulsen letat fram flera norska exempel p? kunskapsformatens successioner. Ett annat var Eyvind Bj?rset som omkring sekelskiftet 1900 ?gnade sig ?t det han kallade ”havhydrografering” och vars detaljerade arbete l?ngs den nordnorska kusten skulle f? inflytande p? internationell havskartering och ?ven f?r hur skiljelinjerna skulle dras mellan norska och utl?ndska farvatten. Med det var han inne p? hur sj?territorier skulle avgr?nsas vilket under 1900-talet skulle bli f?rem?l f?r en omfattande diplomatisk och politisk diskussion.
Sverker S?rlin er professor i milj?historie ved KTH i Stockholm, og Arne N?ss professor ved Senter for global b?rekraft p? UiO. I 2025 utga han boka Sn? – en historie.
Ytterst vilade denna p? vetenskapliga kunskaper som d? b?rjade v?xa fram inom oceanografin. Detta var fr?gor som g?llde f?rsvar, smuggling och karant?n och mycket annat, men som fick sin moderna formulering genom vetenskapen om havet och vad den kunde meddela om utbredningen av kontinentalsockeln, ett ord som nu b?rjade f? en konkret betydelse. Detta arbete skulle leda ?nda fram till inr?ttandet av UNCLOS 1982, F?renta Nationernas havsr?ttskonvention, som leder det internationella arbetet med att avg?ra territoriella anspr?k till havs och som f?tt stor betydelse f?r diskussionen om geopolitiken, exempelvis i Arktis.
Loggb?ckerna, allts? ombordjournaler om v?der, vind, f?ngster och mycket annat utg?r ett andra mer vertikalt och tredimensionellt format f?r det framv?xande sj?kunskapen. Med tillr?ckligt mycket uppgifter kunde man efterhand sluta sig till havsstr?mmars riktning, djup och styrka, som den tyske universalforskaren Alexander von Humboldt arbetade med under stora delar av sitt liv men aldrig fullbordade. Andra tog vid och vid mitten av 1800-talet fanns en etablerad f?rst?else av Golfstr?mmen, den m?ktiga ”havs?lv” vi idag vet att det faktiskt ?r m?jligt f?r oss m?nniskor att v?nda riktning p?, ?ven om det inte verkar ske snart.
Kunskap ?r inte nog. D?rf?r handlar boken ocks? om k?nslor, r?dsla, passioner, visioner.
Ett tredimensionellt hav, f?rut i princip helt ok?nt, kunde sakta b?rja g?ra sig g?llande, det p? vars botten mangannodulerna finns. Denna kunskapsexplosion under 1900-talet, ?r det som till slut g?r att vi ocks? kan f?rst? de m?nga hoten mot havens milj? och som g?r det problematiskt med en l?ngtg?ende resursutvinning i haven – av fisk, mineraler, fossila br?nslen.
Nu har det redan g?tt snart sextio ?r sedan Arvid Pardo h?ll sitt tal i FN 1967 och hans varningsord ?r inte mindre angel?gna idag ?n de var d?. Tv?rtom. Havet f?rblir vidunderligt och g?tfullt, trots att vi idag kan se o?ndligt mycket mer av det och trots att vi f?rst?r b?de dess beteende och dess s?rbarhet b?ttre ?n n?gonsin. G?tfullast av allt ?r dock vi m?nniskor och v?ra otillr?ckliga samh?llen som inte b?ttre f?rm?r ta vara p? den jord vi har.
Denna bok visar, bland mycket annat, hur all v?r kunskap uppst?tt och f?tt f?rankring i samh?llet. Men den visar ocks?, minst lika effektivt, varf?r kunskap inte ?r nog. Den handlar ocks? om k?nslor, om r?dsla, passioner, visioner och om havens litteratur, konst, musik, kultur. Och den visar p? betydelsen av samarbete – en po?ng att s?rskilt notera i dessa tider av st?ndiga brott mot internationell r?tt, ocks? p? v?rldshaven.
Havet ?r ett verkligt storverk. V?lskrivet, idérikt, gener?st. En havsstr?m i egen r?tt av insikt och inlevelse i det viktigaste av ?mnen. Det som f?rbinder t?ren i v?rt ?ga med det stora bl?, villkoret f?r v?r existens.?